Förmodligen

I helgen har jag befunnit mig i Stockholm. Där har jag bara umgåtts med folk från västkusten. Det har varit en lisa för själen.

 

Vi har ätit gott, skrattat gott, tagit del av "god" kultur och gosat oförskämt mycket med en alldeles särskilt gullig bebis.

 

Men det som alltid slår mig är hur jag aldrig får välja mina intryck i huvudstaden. Jag matas och matas och matas tills min hjärna inte orkar mer. Det svider i ögonen och jag somnar så fort jag får en tyst stund. Så även om jag saknar mina fina vänner så är jag glad åt att vara hemma igen.