Kylan sätter inga gränser
Jag bor i Umeå. Här har vi det kallt. Många morgnar har termometern inte tagit sig högre än till femman och mitt på dagen stannar vi oftast på tio plus (om vi har tur).
Men det är ljust. Och det är nu vi är pigga och orkar. Så det är bara att låta vädret och temperaturen träda i bakgrunden och inte sätta upp några gränser. För jag vill vara ute. Jag vill utflykta med barnen på jobbet. Jag vill odla i min pallkrage och jag vill cykla hem mitt i natten med solen i ögonen.
Det kanske ser deppigt ut, men detta var första gången den här våren som det regnade istället för att snöa! Värt att dokumentera.
Naturen är fantastisk!
Ljuset är fantastiskt!
Alla var vi vinnare i årets blodomlopp. Jag och min kollega sprang fem kilometer. 💪🏼