Fira jul på tuben

Jag är i Stockholm över julen. Min syster bor här och vi har äntligen fått fira vår första jul tillsammans på över ett årtionde!
 
Igår åkte vi till Järna för att äta julmiddag med hennes svärföräldrar. Vi fick spendera några jultimmar på pendel, tvärbana och tunnelbana. Jag gjorde mitt bästa för att sprida julkänsla i tuben med båd röda läppar och glittrigt gran-diadem. Häpp!
 

Jullov

I går gick våra elever på jullov. Fritids har såklart öppet alla arbetsdagar på lovet. Men jag har sett till att ta ledigt alla mellandagar och den 2:a januari. Det ger mig 12 sammanhängande lediga dagar vilket känns helt galet och helt rätt. Jag önskar att alla mina kollegor kunde vara lediga lika mycket!
 
Mest av allt önskar jag att barnen får vila. För den här sista veckan har vi varit så sjukt trötta! Enligt mig borde vi ha slutat förra fredagen. Den senaste veckan har varit totalt onödig. Alla, både vuxna och barn, har legat på minuskontot. Varför lever vi i ett samhälle som tvingar oss att köra hela vägen in i kaklet och sen en bit till innan det är nog?
 
 

Ofrivilligt barnlös och julkorten

Jag får en del julkort nu. Det är oerhört trevligt att veta att någon har tänkt lite extra på mig i julmörkret. En hel del av julkorten är bilder på andras barn. Barn som jag tycker väldigt mycket om. Barn som jag gläds över, barn till föräldrar som jag gläds med. Men samtidigt är det en så uppenbar påminnelse om en längtan som just nu är rätt så smärtsam. Jag gråter en skvätt för att min kärlek till ett barn sitter inburad i min bröstkorg. Jag gör allt som står i min makt för att inte bli bitter. Och jag är inte bitter. Men alla julkort med barn känns.
 
Såhär ser mitt julkort ut i år: