Det är grått

I över en vecka har det gråa vädret legat över oss som en fuktig filt. Det har varit rätt skönt ute, inte så mycket regn och lagom höstkallt. Men det är så svårt att köpa halvdagern. Det är som att leva i en dystopi där solen har dött.
 
Jag myser inne, men längtar ut. Jag tänder levande ljus och blunder och låtsas att det är solen som färgar mina ögonlock orangea.
 
Köket, radion och hoppet om ljusare tider
 
Jag var på Myrorna idag och hittade den här söta duken. Den gör gröttallriken och rågmusten till en fest! :)
 

En vecka till potatislov

Visste ni att höstlovet förr i tiden kallades för potatislov, av den enkla anledningen att då plockade man upp potatisen och alla behövdes för att få in skörden.
 
Nu tycker vår utbildningsminister att det ska kallas läslov - kanske av den enkla anledningen att utan läskunskaper klarar man sig inte i en teknologiskt utvecklad demokrati.
 
Om en vecka är det lov. Det jag ser mest fram emot är att fortsätta med de Stop Motion-filmer som vi har börjat göra på jobbet. Vi körde igång i veckan och barnen sprutade av idéer. Jag har haft den välsignade turen att få hjälpa dem sätta sina idéer i verket. Jag ska också åka till Stockholm och träffa vänner på lovet. Det är som bäddat för ett perfekt potatislov!
 
Annars har det varit en ovanligt grå och trist vecka.
 
 
 
 
 

Allt handlar om ljus

På hösten och våren blir det så påtagligt att allt handlar om ljus. Finns det ljus så finns det liv. Och i mörkret gäller det bara att rädda livhanken.
 
Och ljuset som vi tagit för givet hela sommaren gör sig påmint med sina sneda, gyllene strålar som lyser upp hela trädkronor med gula, röda, bruna och gröna löv.
 
Det är vackert och smärtsamt som själva livet.
 
Kvällshimlarna som går från djupt blått till orange på under sekunden.
 
Här är ett hörn av skolgården där jag jobbar. Samtidigt pågick en fantastiskt trevlig match i andra änden av fotbollsplanen.
 
Samma hörn, med lyft blick.
 
En kaffebricka, en vän och ett magert ljus som silar in och lägger sig över scenen.