Kraften i ord

Jag tror att ord är viktiga. Därför skapar vissa ord huvudbry för mig. Två ord som jag har funderat mycket över i egenskap av bildlärare med anställning som fritidspedagog är pyssel och skapande.
 
Jag upplever det som att ordet pyssel har en ofinare innebörd än skapande. Det är det som barn, på sin höjd kvinnor, kan hålla på med. Det är inte lika fint eller lika viktigt som skapandet. Det är också det som fritidspedagogen håller på med - inte bildläraren.
 
I SAOB förklaras pyssel med: "syssla smått med lättare arbete (t. ex. småsysslor, iordningställande, uppordnande); ofta om självtaget arbete, fritidssysselsättning och dylikt."

Allt detta är självklart ingen slump. Ordet pyssel hade sin betydelse och så fanns det skapande barn och för att markera att barns skapande inte är lika viktigt som vuxnas så beskrev man det som pyssel. Det är ett sätt att hålla barn, och ibland kvinnor, på mattan.
 
Vi kan välja att hålla med om att det är så. Eller så kan vi jobba för att fylla uttrycket med en annan mening. Eller så kan vi välja att kalla saker för vad det är, nämligen; när barn skapar så är det skapande eller till och med kreativt skapande som de håller på med.
 
När det gäller skapande betyder det enligt SAOB kort och gott: "orsaka att någon eller något blir till"
 
Jag ser varje dag hur barn skapar och jag vet att det är lika viktigt som när vuxna män skapar. Så det så!
 
 

Bild och barn

Jag undervisar i bild i årskurs ett på mitt jobb. Det är as-roligt! Och det känns viktigt att ge barnen en bra start i sitt bildskapande men också i sin förståelse av färg, form och bilder.
 
Jag förstår inte riktigt varför skolans bildundervisning lägger så stor vikt vid föreställande framställningar. Personligen tycker jag att det är lättare och mer innehållsrikt att lägga ganska mycket tid på förhållandet mellan färg och form.
 
Jag har också fått uppfattningen av att små barns bildundervisning är åsidosatt och oftast går ut på att skapa olika pyssel. Det tycker jag är att diskvalificera barnen som meningsskapande subjekt och som medskapare av kultur.
 
Idag har jag pratat om formerna cirkel och triangel med mina elever, vi pratade även om färgcirkeln (med utgångspunkt i NCS-systemet), grundfärger, blandfärger och komplementfärger. Jag lovar, det var inte för svårt för en sjuåring att ta till sig.
 
Sen fick eleverna rita och måla delar till ett komplement-konstverk som håller på att monteras på en vägg i hallen.
 
 
 

Feminism

Det verkar finnas en debatt som handlar om varför feminister hatar män. Eller om dom verkligen finns; dom där feministerna som sägs hata män. Och sen finns det en massa män som upplever att det finns kvinnor som hatar män... men kanske inte just dom, för dom gör aldrig något som det går att hata på. Vilken tur för dom!

Jag hatar patriarkatet! MEN jag hatar inte enskilda män.

Jag hatar att jag förväntas ställa upp på patriarkatet. MEN jag hatar inte enskilda män.

Jag kan hata att män som grupp inte vill ta ansvar och t.ex. sluta ta upp orimligt mycket utrymme i diskussioner om feminism samt tro sig äga rätten att tolka vad den feministiska kampen handlar om. MEN jag hatar inte enskilda män!

Jag tror att vissa av mina handlingar eller uteblivna handlingar kan tolkas som hatiska. Men för mig handlar det om att så lite som möjligt, med tid, pengar och engagemang, vårda patriarkatet. Det handlar också om att jag vägrar bekräfta patriarkala strukturer, även om det förväntas av mig. Och jag kommer i vissa fall utkräva ansvar för handlingar som är patriarkala till sin natur.

Men om det skulle uppfattas som hatiskt så ser jag inget problem med det eftersom det för mig handlar om kärlek till mina medsystrar, överlevnad och solidaritet.