Kylan sätter inga gränser

Jag bor i Umeå. Här har vi det kallt. Många morgnar har termometern inte tagit sig högre än till femman och mitt på dagen stannar vi oftast på tio plus (om vi har tur).
 
Men det är ljust. Och det är nu vi är pigga och orkar. Så det är bara att låta vädret och temperaturen träda i bakgrunden och inte sätta upp några gränser. För jag vill vara ute. Jag vill utflykta med barnen på jobbet. Jag vill odla i min pallkrage och jag vill cykla hem mitt i natten med solen i ögonen.
 
Det kanske ser deppigt ut, men detta var första gången den här våren som det regnade istället för att snöa! Värt att dokumentera.
 
Naturen är fantastisk!
 
Ljuset är fantastiskt!
 
Alla var vi vinnare i årets blodomlopp. Jag och min kollega sprang fem kilometer. 💪🏼
 

Årshjulet i nerförsbacke

Nu börjar det som brukar kännas som en nerförsbacke i årshjulet!


Vårvintern är här med lagom kalla nätter och en sol som värmer på dagen. Ingen kan njuta så som norrlänningar som vrider huvudet mot solen och sluter ögonen och bara lapar strålarna.

Jag älskar att jobba sportlov. I sportkläder och med skidorna redo. När en kommer hem efter att ha tagit ut sig fysiskt tillsammans med kidsen är det skönt att bara krypa ner under en filt med en varm kopp te.

Sportlov!

Nu är det dags för sportlov. Ljuset är tillbaks och lusten att göra saker ute och tillsammans med det.


Jag är ledig måndag och fredag i egenskap av lärare. Sen jobbar jag fritids resten av veckan. Vi ska sporta och göra utflykter - kul med kul!

Hemma sitter jag mest och ser på hur mina odlingar växer och ibland ger jag mig ut med längdskidor i solen!

Tomaten
Persiljan
Citrusen
I skidspåret